Tårar av salt, tårar som svider
Tårar som regn, Tårar som floder
Torka mina kinder, känn ej hur dom bränner
Torka mina kinder, så att flodens strömmar vänder
Vad gör jag när papper inte fungerar
Vad gör jag, när orden svikit min mun
Låt dom rinna i tystnad, låt dom falla
Låt dom rinna, låt någon få lyssna
På ljudet av tårar, lungor som andas
På ljudet av förståelse, tankar som vandrar
Le om du kan, sänd en stråle för ett hjärta
Le om du kan, bit ihop mot den smärta
När floden torkat ut, och ej mer vill råda
Andas så djupt, lägg is på dina kinder
Låt dom komma, låt dom få falla
Lägg täcke på dom, händer så kalla
Låt någon få lyssna.

Stjärna som lyser, i natthimlens fönster
Stjärna på valvets, fantastiska mönster
Lyser upp i mörkret, blinkar för mig
Stjärn jag vill alltid, titta åt dig
Mina tankar som vandrar, runt dina banor
Stjärnor som lyser, himelens fanor
Ljuset i mina ögon, vintergatans själ
Du evigt vackra, du brinner så väl
Hjälper oss finna, dit hjärtat vill vara
Lyser i mörkret, det evigt klara
Lys du in, i själen så stor
Där värme och kärlek, för alltid nu bor

(haha vadå sinnesförvirring... nästan så jag undrar hur jag är funtad)


Today is the mystical day
The day when everything seems normal
but when all of us are different
The day when the time stands still
And rushing it's way
Look out from your eyes,
and see the world today
What makes this day special
Well, i'm telling you, nothing
Caus in fact all days are the same
We just remebered to think about it today
World may seem mad,
but it's just an illusion
Caus the world is just blind
Today is when people for once stop
Look at the people, what do you see?
Are't they all different?
Today there is no need to look at anything really.
You feel it in your vains.
You may call it pain, but i call it sane.
Just everything feels normal,
but in a different way
Today exist no time
Caus we don't need time, when everything standing still
Today is the mystical day
When we remember we're humans
but that really dosn't matter
Today it most matter how you feel
What everyone and everythings feel
Today it just matter about,
feelings, whole as broken
Crying may matter, so even laugh
Caus when the different people of today are thinking
It may will changes what we call normal lives.
Today is the mystical day
that is normal for all of us,
but makes all the difference
Today you are aloved to cre without reason
And today, you are aloved to lose the sane
Caus today is the mystical day
when we all just stop.
Look at the world today
And you will find it mystical

En till dikt av Alex :)    (hoppas att jag fortfarande får lägga upp dem, var kanske ett halvår sen jag frågade sisst)


Fear that fear of being alone the fear that nobody would care.
A fear so strong it controls our lives.
A fear that powerful it controls our way of living a fear that’s both taking and giving. The fear to have none, the fear to be all alone. 
It's a fear that we all shear.

The fear is there for if you have no friend it might just be the end.
For whit out peoples that cares all we have are fears.

Dikt av alex :):)   (orelaterad)




The rainSitting in the rain is my favourite place in the world.
No one sees me cry no one tells me to go and die.
Here I can be me, here I fell so free.I know that soon the rain will end and I will go back, knowing that I have no friend.I could take my life away, saying goodbye today.
  I just can’t handle the pain whit out the rain.
Only when the water is falling form the sky I can cry.    Only when the water is falling form the sky, I fell I might give my life one more try.
But it’s not worth to try I know that soon I will die.
I can’t just pretend I know this is the end.
Whit this knife I will end my life.

Here in the rain I’ll end my pain. Here in the rain only my dead body will remain.

Varför skrattar ni, vad har jag gjort er
era blickar och lömska leenden är allt jag ser
Aldrig har jag förstått, förstått vad jag gjort fel
Visst jag har klantat mig, jag har sagt en del
Men jag förstår aldrig vart starten på allt detta var
hur många år, hur många dar?
Jag har aldrig förstått varför ni skrattar åt mig
Är jag verkligen, so väldigt olik dig?
Det har gått ett tag, har försökt förtränga
Jag har försökt släppa, har försökt att stänga.
Stänga mina öron så jag inte hör
Hör vad ni viskar, hör vad ni gör
Stänga mina ögon så jag inte ser
Ser hur ni hånar, ser hur ni ler
Stänga mitt hjärta så jag inte förstår
Förstår hur jag hatar mig själv, att jag inte läkt mina sår.

TOMAS
my friend, i can’t remember i ever thankt you,
even if it’s always in my thoughts
how much you really mean to me,
how much you have don for me.
And i’m not sure if even you know,
how unselfish you are.
We don’t speek to eachother to often,
but still you suprise mme, when you understand
me so well.
I’ve almost never seen you mad at anyone.
Most of the time i see you with a bright smile
on your face.
You always got some smart idea,
i just could deram of, come up with my self.
You are an amazing personn
and i never thankt you,
so thank you for beeing my friend.

The wind

In the coold wind, i walking home from school
Just another day, feel lika and been treated as a fool 

I feel the wind, whispering in my ears,
its cold, and going trough my hole bode and all my fears 

The whispers reminds me about all” i hate you” trough the years
i try to forgot, but down my face, slowely run those burning tears

 And if i had a little hole piece of my heart left, the wind blow it away 
Just as the sky, my soul wear the shade of grey 

I’ve lost the numbers of how many times i’ve cired on this street
I’ve lost the numbers of how many times they made my heart stop beat 

Sometimes, when they force me to the ground, 
people just walk by, whole quiet, without a sound 

The wind keep on whisper, those words they spokenI
whisper back: Why care, my heart is already broken