Onsdag: hemfärd idag då. Vaknade tidigt och packade ihop tält och vad vi nu hade utanför husvagnen. Vi hade kanske 60 mil eller mer framför oss (inte medräknat att vi alltid kör vilse ett par mil) och på hemfärden skulle vi också hälsa på zoo :) Jippie! Man kunde tlm. köra bland lösa djur. Var ganska häftigt att se hur zebrorna sprang över vägen och hur strutsen närmade sig bilen lite sakta. Vi gick även runt lite, det visade sig att lamorna ÄLSKADE dino. Släkt kanske? Kan vara så? hehe. Ja där stannade vi i 3 timmar, tycker om tycker om :)  (förlåt för min slöa skrivning, har ju åkt bil i några timmar, bortsett från att jag sov 16 timmar första kvällen :S)
Nå, jag är hemma nu :)

Vad är jag?
Jag är en människa
Vad ser jag?
Jag ser mig själv. Jag ser genom min själ,
ut genom fönstret, och in i natten.
Vad känner jag?
Jag känner tomhet, jag känner saknad
Hopp, och tomhet.
Slutar mitt liv här? Stannar det bara.
För vad är jag?
Jag är en männsika


(nu tänker ni: neeeej nötet har satt dikten i allmänt men nejdå, eller jo det har jag men det är med flit :) jag tycker denna lilla textsnutt säger allt och ingenting. Nått självklart, nått luddigt. Jag är väldigt hemma i den helt änkelt. Den speglar sig bra ..o ehm... ja det var typ en förklaring varför jag sätter den i kategorin allmänt, för den som bryr sig då :)

Thaks to all the people, who told me every word
Thanks to all the people, who said I was a nerd
You laughed behind my back, and talked in front of me
You never understood, you tought me how to see
You couldn't see, you made me favours every day
Becaus you said I was uggly made me feel okey
I had nightmares, and I cried, but it all was to my good
Cús now I see my self, before I never understood
Yeah those years, they only made me braver
So thanks to all the people, who gave me all a favour.

Tårar av salt, tårar som svider
Tårar som regn, Tårar som floder
Torka mina kinder, känn ej hur dom bränner
Torka mina kinder, så att flodens strömmar vänder
Vad gör jag när papper inte fungerar
Vad gör jag, när orden svikit min mun
Låt dom rinna i tystnad, låt dom falla
Låt dom rinna, låt någon få lyssna
På ljudet av tårar, lungor som andas
På ljudet av förståelse, tankar som vandrar
Le om du kan, sänd en stråle för ett hjärta
Le om du kan, bit ihop mot den smärta
När floden torkat ut, och ej mer vill råda
Andas så djupt, lägg is på dina kinder
Låt dom komma, låt dom få falla
Lägg täcke på dom, händer så kalla
Låt någon få lyssna.

Stjärna som lyser, i natthimlens fönster
Stjärna på valvets, fantastiska mönster
Lyser upp i mörkret, blinkar för mig
Stjärn jag vill alltid, titta åt dig
Mina tankar som vandrar, runt dina banor
Stjärnor som lyser, himelens fanor
Ljuset i mina ögon, vintergatans själ
Du evigt vackra, du brinner så väl
Hjälper oss finna, dit hjärtat vill vara
Lyser i mörkret, det evigt klara
Lys du in, i själen så stor
Där värme och kärlek, för alltid nu bor

(haha vadå sinnesförvirring... nästan så jag undrar hur jag är funtad)


Today is the mystical day
The day when everything seems normal
but when all of us are different
The day when the time stands still
And rushing it's way
Look out from your eyes,
and see the world today
What makes this day special
Well, i'm telling you, nothing
Caus in fact all days are the same
We just remebered to think about it today
World may seem mad,
but it's just an illusion
Caus the world is just blind
Today is when people for once stop
Look at the people, what do you see?
Are't they all different?
Today there is no need to look at anything really.
You feel it in your vains.
You may call it pain, but i call it sane.
Just everything feels normal,
but in a different way
Today exist no time
Caus we don't need time, when everything standing still
Today is the mystical day
When we remember we're humans
but that really dosn't matter
Today it most matter how you feel
What everyone and everythings feel
Today it just matter about,
feelings, whole as broken
Crying may matter, so even laugh
Caus when the different people of today are thinking
It may will changes what we call normal lives.
Today is the mystical day
that is normal for all of us,
but makes all the difference
Today you are aloved to cre without reason
And today, you are aloved to lose the sane
Caus today is the mystical day
when we all just stop.
Look at the world today
And you will find it mystical

En till dikt av Alex :)    (hoppas att jag fortfarande får lägga upp dem, var kanske ett halvår sen jag frågade sisst)


Fear that fear of being alone the fear that nobody would care.
A fear so strong it controls our lives.
A fear that powerful it controls our way of living a fear that’s both taking and giving. The fear to have none, the fear to be all alone. 
It's a fear that we all shear.

The fear is there for if you have no friend it might just be the end.
For whit out peoples that cares all we have are fears.

Dikt av alex :):)   (orelaterad)




The rainSitting in the rain is my favourite place in the world.
No one sees me cry no one tells me to go and die.
Here I can be me, here I fell so free.I know that soon the rain will end and I will go back, knowing that I have no friend.I could take my life away, saying goodbye today.
  I just can’t handle the pain whit out the rain.
Only when the water is falling form the sky I can cry.    Only when the water is falling form the sky, I fell I might give my life one more try.
But it’s not worth to try I know that soon I will die.
I can’t just pretend I know this is the end.
Whit this knife I will end my life.

Here in the rain I’ll end my pain. Here in the rain only my dead body will remain.