Det är såhär, att jag är förutom konst och musik, en väldigt dikt intresserad människa. Poesi låter för högmodigt att säga, då jag är en riktig amatör. I vilket fall tänkte jag att ni skulle få ta del av mina amatöra försök i form av personliga dikter och tankar. En ny varje dag kanske blir lagom, vissa kan vara ganska långa. Är det någon som inte förstår sig på dem så får ni gärna fråga eller kritisera vilt.

Folk klipper sina gräsmattor, dom klipper det långa vilda gräset till kort, symetriskt och kontrolerbart.
Folk gömmer sina liv bakom höga murar och staket, lever ett eget strukturerat liv.
Verkligheten finns inom ett hus. Ett tryggt skyddat lite hus med värme och flera tv-kanaler.
Vägen är rak, rak och änkel, man finner något, tar det till sig, behåller det eller kastar bort det.
En verklighet, som är lika sann som lönen och arbetstimmarna.
Verkligheten är en självklarthet. Den är sann, den är bestämd. Allt ska vara rent och rakt.
Rakt som vägen, rakt som gräsmattorna.
Vart tog det sköna hän. Vart tog möjligheterna och miraklen vägen. Vart tog det vildvuxna gräset vägen?
I min verklighet existerar det gräs som resten av världen klipper bort.
Min verklighet är den krokiga och spännande väg som resten av världen väljer att platta ut.
Min verklighet är för världen, en saga, en dröm, naivitet.
Det oändliga, alla väger, alla chanser, dom klipps bort.
Allt jag känner, allt jag är, är för er en saga. Det är något som inte existerar.
Hoppet, klipp ner det. Klipp ner det, klipp bara ner det. Men i mig växer vilt gräs.
Inom mig växer allt vilt gräs ni klippt ner. Jag tänker odla om det. Jag tänker låta drömmarna frodas.
Jag tänker låta det växa sig högt, så högt o grönt. Det ska vara osymetriskt, allt i olika form.
Ni ska få se.

Dikter