(passar på be om ursökt för alla stavfel o grammatikfel...)



We're all living, on the same earth
Breathing the same air, we're all the same worth
I can't stand, how the world is thinking
We are so greedy, low we are sinking
I can't cry, enough for those souls
The world will be empty, big vide holes
Cous lives are destroyed, and the world is insane
We are confused, the world need a cane
Animal and humans, are killed each day
We should do something, what more can I say
This is something we just can't deny
Please, please we just can't let this go by

(lovar att jag ska lägga upp trevligare dikter också)


Han sitter på bänken, han tittar ut, han stirrar
Folk går förbi, flaskor sparkas, dom klirrar
Löven virvlar, vinden viner, den blåser hårt
Titta honom i ögonen, förstå honom, det är svårt
Han tänker på ord, på röster, på gammla minnen
Hans gamla, hans trötta, hans sorgsna sinnen
Hans minnen, hans undran, hans många tankar
Snabbare, långsammare, snabbare, hjärtat bankar
Minnen, ångest, allting bara snurrar
Han är trött, han är kall, hans mage kurrar
Vart ska han fly, vart i världen ska han gå
Hur ska han leva, känna, hur ska han må
Han andas, andas tungt, fäller en tår
Folk kommer, passerar, dom bara går
Imorron, en ny dag, men vad hjälper det
När han kommer ihåg, när han minns, han vet
Varför ska man finnas, leva, finnas till
Klockan går, kväll, men allting står still
Livet är dimmigt, plågan lång, förståndet för kort
Vart tog känslan vägen, glädjen, försvann bara bort
Han reser sig, han hulkar, han gråter
Han skriker, aldrig sig själv, aldrig han förlåter
Han går förbi skoaffären, bion, och simmarpolen
Han börjar springa, fort, springa mot solen
Han stannar vid tågen, flåsar, tittar ner
Strax under sina fötter, ödet, rälsen han ser
Han tänker inte, han tittar, han tar sitt beslut
Sakta, fem steg, och försvinner sen ut
Tåget kommer, han gråter, dom i fören skriker
Han står still, tittar o hoppas, viljan inte sviker
Tåget, ett dunk, han upphör att finnas
Aldrig, aldrig mer, ska han behöva minnas

På frusen mark, med bara tår
Men en katt i famnen, hon sakta går
Blott 5 vårar, rosiga kinder hon bär
Tårar som rinner, för vad världen nu är
Hur kan något så äkta, något så stort
Bara försvinna från jorden, försvinna så fort
Hennes händer skakar, med det känner hon ej
Allt hon känner är smärtan, tanken på dig
Du lilla katt, du var hennes vän
Men nu är du borta..ni ses inte igen
Efter så många steg, hon feller på knä
Hon lägger dig ner, framför ett trä
Hon vill ej släppa taget, aldrig mer
Katten i famnen, det sista hon ser
Solen går ner, nu är det natt
Förlåt min lilla, lilla rara katt
Snön drar in, snart är hon där
Hos katten hon saknar, hon håller så kär
Förlåt henne lilla katt, hon ville vara hos dig
Du var hennes allt, vad mer kan jag säg
När solen går upp, ligger hon där
Den lilla flickan, så liten, så kär
I famnen håller hon, fruset sin vän
Aldrig ska dom känna, smärtan igen

Som vanligt sitter dom i soffan, förmiddagen just börjad o sovmorronen sörjad.

Dom ser på tv, äter mackor med sylt, väntar på far att komma hem,
men aldrig blir det nog tidigare, än före fem.

Hon ber sin mor att få gå ut ett tag, leka bara en liten stund,
hon lovar inte med nån främling, ej med nån annas hund.

Mor låter henne gå, fyra vårar ung,
Hon hör ytterdörren slå, mot lägenheten tung.

Mor sitter kvar, tänker så ett tag,
det var en solig, härlig, fantastisk dag.

Senare ska dom på resturang, hon och hennes man,
drömmen och ett liv, har blivit henne sann.

Hon flyttar sig till fönstret, där solen varm vill finnas,
hon blundar, andas in, tankar låter minnas.

Hennes dotter leker, på gräset det så gröna,
hennes barn det fina, underbara, sköna.

Plötsligt hör hon e tjut, något som smäller,
hon reser sig upp, föraningen väller.

Hon tittar ut, det är ej sant vad hon ser,
hennes barn, det lilla, leker inte mer.

Bilen rivstartar, försvinner sen bort,
ett ögoblcik så omöjligt, så fruktansvärt kort.

Mor skriker, hon rusar, i trappan för lång,
trappan som var vägen till glädje o trygghet en gång.

För sent att inse, att allting e slut,
hennes dotters tunga andning, när hon kommer ut.

förlåt mor,det var inte med mitt fel,
hennes tunga röst ljuder, som ett sorgset spel

Den ödesdigra dagen, finns alltid i hennes sinnen,
på grund av en bil, som förgör hennes minnen

Hur kan ett litet liv, få bli så kort,
en ung själ, försvann så snabbt bort.

Brinn lilla låga, brinn.
Du låga av hopp och glädje
Som brinner så varsamt och starkt.
Brinn så våra ögon ser, och våra hjärtan fylls
Du lilla låga, som väcker liv i allas våra sinnen.
Försvinn inte, ty kanske blir det svårare att minnas.
Brin, ty du lilla låga är hoppet
Ty du lilla låga är tron
Ty du lilla låga är blott av eld
Som lyser omkring dig och får mörknet att blekna.
Brinn, hoppet.

Rain, you smatter on my face
You started falling, on this place
You make my dry cloths, go to wet
And soon my body, just not yet
You made me smile today, I don´t know really why
You're the gold from heaven, dropping from the sky
So you made me smile, i started to dance
Singing in the rain, take it when you have the chanse
Dance so much, so everybody sees
Sees you dancing all around, stentch to your knees
Sing so loud, so everybody hear
Wash away silence, and every single tear
As the rain is falling, my hair swinging all around
My mouth just keeps on smiling, to the smattering sound

A bottle of emptyness, filled with tears
A besket of nothing, filled with fears
A bottle of emptyness, turns into dust
A besket of nothing, became into lost
Sometimes i fill the bottle, with big heavy stones
Sometimes i fill the basket, with white broken bones
Sometimes the bottle, is falling apart
Sometimes the basket, is shot by a dart
The bottle is big, but it got a rift
The basket is strong, but to easy to ligt
But who would know, this were a thing
Fragile and painfull, tied up with a string
All of this, is just one part
It's just something in me, i call my heart

(OBS. många av mina dikter är inte relaterade till mig, och vissa är halft om halft relaterade)


Min kudde är gjord av tårar
Min kudde är fylls av sorg
Mitt täcke gjort av trygghet
Det skyddar som en borg
För min kudde är gjord, av salta tårar
Och täcket av trygghet skyddar, mot allt som sårar
Min kudde den är mjuk, men den är lika våt
Och min vaggvisa den är, den bortglömd gammal låt
Min kudde är gjord, av rinnande tankar
Natten är gjord, av hjärtat som bankar
Vill du bli min vän, så min kudde kan torka?
Så min kudde blir varm, så jag bara kan orka